Din patologirapport för nasofaryngeal karcinom

av Jason Wasserman MD PhD FRCPC
November 13, 2025

---

Nasofaryngealt karcinom är en typ av cancer som har sitt ursprung i nasofarynx, området som ligger längst bak i näsan och övre delen av halsen. Nasofarynx sitter bakom näshålan och ovanför den mjuka gommen. Luft passerar genom detta utrymme när du andas genom näsan.

Nasofaryngeal karcinom uppstår från cellerna som bekläder den inre ytan av nasofarynx. De flesta tumörer är en subtyp av skivepitelcancer, vilket är en cancer i de skivepitelceller som bildar ytans slemhinna. Patologer delar in nasofaryngeal karcinom i tre huvudtyper: icke-keratiniserande, keratiniserande och basaloid.

De flesta icke-keratiniserande och basaloida tumörer är associerade med infektion av Epstein-Barr-virus (EBV), ett vanligt virus som kan förändra hur celler växer. Däremot är keratiniserande tumörer vanligtvis kopplade till cigarettrökning och högt alkoholkonsumtion.

Vilka är symtomen på nasofaryngealt karcinom?

Symtomen beror på tumörens storlek och placering samt hur långt den har spridit sig. Vissa personer har få eller inga symtom tidigt. Vanliga symtom inkluderar:

• En knöl i halsen orsakad av en förstorad lymfkörtel.

• Nästäppa eller täppthet.

• Näsblod eller blodfärgat slem.

• Ringningar i öronen eller hörselnedsättning, ofta på ena sidan.

• Fullhet i öronen eller återkommande öroninfektioner, särskilt hos vuxna.

• Huvudvärk eller ansiktssmärta.

• Dubbelseende eller andra ögonsymtom kan uppstå om de stora nerverna nära ögat påverkas.

Eftersom många andra tillstånd kan orsaka dessa symtom behövs vanligtvis en grundlig utvärdering av en öron-, näs- och halsspecialist (ÖNH-specialist).

Vad orsakar nasofaryngealt karcinom?

Nasofaryngealt karcinom utvecklas när celler i nasofarynxslemhinnan får genetiska förändringar som gör att de kan växa okontrollerat. Dessa förändringar sker ofta i samband med Epstein-Barr-virus (EBV)-infektion eller exponering för vissa miljöfaktorer.

EBV orsakar de flesta fall av icke-keratiniserande och basaloid nasofaryngealt karcinom. Viruset infekterar nasofaryngeala celler, och med tiden ackumulerar dessa infekterade celler genetiska förändringar, vilket så småningom blir cancerösa.

Den keratiniserande typen är vanligtvis förknippad med cigarettrökning och överdriven alkoholkonsumtion, vilket skadar slemhinnan i nasofarynx och ökar risken för cancer. Andra faktorer som kan spela en roll inkluderar familjehistoria, specifik kostexponering (såsom konserver som innehåller nitrosaminer) och genetisk mottaglighet.

Typer av nasofaryngealt karcinom

Typen av nasofaryngealt karcinom kan endast fastställas efter att tumören har undersökts i mikroskop av en patolog. De tre huvudtyperna är icke-keratiniserande, keratiniserande och basaloid.

Icke-keratiniserande typ

Den icke-keratiniserande typen är den vanligaste formen av nasofaryngealt karcinom. Tumören består av stora, onormala celler som ofta växer i kluster och ofta omges av immunceller som kallas lymfocyter. Detta skapar ett mönster som ibland beskrivs som lymfoepiteliom.

Denna typ är nästan alltid associerad med Epstein-Barr-virus. Ett annat namn för denna typ är icke-keratiniserande skivepitelcancer i nasofarynx.

Keratinerande typ

Den keratiniserande typen är mindre vanlig än den icke-keratiniserande typen. Tumören består av stora onormala skivepitelceller som ser rosa ut under mikroskopet eftersom de innehåller ett protein som kallas keratin. Keratin produceras vanligtvis av skivepitelceller, men i cancer tenderar det att vara oorganiserat och överdrivet.

Denna typ är vanligtvis förknippad med cigarettrökning och högt alkoholkonsumtion. Ett annat namn för denna typ är keratiniserande skivepitelcancer i nasofarynx.

Basaloid typ

Basaloidtypen är den minst vanliga formen av nasofaryngealt karcinom. Tumören består av stora "blå" celler (på grund av hur de tar upp färg) som kan bilda fasta bon eller komplexa strukturer.

De flesta basaloidtumörer är associerade med EBV, men vissa är kopplade till andra riskfaktorer såsom rökning. Ett annat namn för denna typ är basaloid skivepitelcancer i nasofarynx.

Hur ställs denna diagnos?

Diagnosen nasofaryngeal karcinom ställs vanligtvis efter att en biopsi tagits från tumören och undersökts av en patolog.

Klinisk undersökning och bilddiagnostik

En öron-näsa-halsspecialist undersöker nasofarynx med hjälp av en spegel eller en flexibel kamera som förs genom näsan (nasofaryngoskopi). De letar efter massor eller ojämnheter och kan känna på halsen för att se om lymfkörtlar är förstorade.

Bilddiagnostiska undersökningar, såsom datortomografi, magnetresonanstomografi eller PET-CT, hjälper till att fastställa tumörens storlek, om den har vuxit in i närliggande strukturer som ben eller nerver, och om den har spridit sig till lymfkörtlar eller avlägsna organ.

Biopsi och mikroskopisk undersökning

En liten bit vävnad tas bort från det onormala området i nasofarynx under endoskopi. Vävnaden skickas sedan till ett patologilaboratorium där den bearbetas och undersöks i mikroskop.

Med hjälp av en biopsi kan patologen fastställa typen av nasofaryngealt karcinom (icke-keratiniserande, keratiniserande eller basaloid) och bekräfta att tumören är malign. Biopsirapporten beskriver celltypen och tillväxtmönstret och kan nämna om tumören verkar vara associerad med ett starkt lymfocytiskt (immun)svar.

Kirurgiskt avlägsnande av hela tumören är inte vanligt som initial behandling för nasofaryngeal karcinom, eftersom strålbehandling och kemoterapi är de huvudsakliga behandlingarna. Om kirurgi utförs (till exempel vid återfall) gör resektionsproveret det möjligt för patologen att beskriva tumörstorlek, utbredning i omgivande strukturer, marginalstatus och eventuella ytterligare egenskaper som inte syns på den ursprungliga biopsin.

immunohistokemi

Immunhistokemi är ett test som använder antikroppar för att detektera specifika proteiner i tumörceller. Det kan hjälpa till att bekräfta diagnosen nasofaryngealt karcinom och utesluta andra tumörer som kan se liknande ut under mikroskop.

Vid nasofaryngeal karcinom är tumörceller vanligtvis positiva för pan-cytokeratin, vilket indikerar att de är epiteliala till sitt ursprung, och för högmolekylära keratiner såsom CK5, vilket stöder skivepiteldifferentiering. De är i allmänhet negativa för keratiner såsom CK7 och CK20, vilket hjälper till att skilja dem från andra typer av cancer.

Immunhistokemi används också för att utesluta andra tumörer, såsom lymfom, vilket är en cancer i lymfocyter och inte visar cytokeratinfärgning.

EBER och Epstein-Barr-virus (EBV)

Celler infekterade av EBV producerar en liten RNA-molekyl som kallas Epstein-Barr-viruskodad liten RNA, eller EBER. Patologer använder ett speciellt test som kallas in situ-hybridisering (ISH) för att detektera EBER i tumörceller.

Din rapport kommer att beskriva tumören som EBER-positiv om detta test visar EBER inuti cancercellerna och EBER-negativ om ingen EBER ses. De flesta icke-keratiniserande och många basaloida nasofaryngeala karcinom är EBER-positiva. Keratiniserande tumörer är mindre vanligt associerade med EBV och kan vara EBER-negativa.

EBER-testning är viktig eftersom den hjälper till att bekräfta diagnosen EBV-associerad nasofaryngeal karcinom och kan hjälpa till att skilja den från andra huvud- och halscancerformer som inte orsakas av EBV.

Perineural invasion

Perineural invasion avser tillväxt av cancerceller längs eller runt en nerv. Nerver är långa, trådliknande strukturer som består av neuroner som bär signaler, såsom smärta, temperatur och tryck, mellan kroppen och hjärnan.

När tumörceller sprider sig längs nerverna kan de färdas längre från den primära tumören och nå närliggande organ eller djupa utrymmen vid skallbasen. Perineural invasion ökar risken för att tumören återkommer efter behandling och anses vara en negativ prognostisk egenskap.

Patologer letar efter tumörceller som omger eller infiltrerar en nerv under mikroskopet och rapporterar perineural invasion om den ses.

Lymfovaskulär invasion

Lymfovaskulär invasion innebär att cancerceller har trängt in i blodkärl eller lymfkanaler nära tumören. Blodkärl transporterar blod genom hela kroppen, medan lymfkanaler transporterar lymfa, en klar vätska som rinner ut i lymfkörtlar.

När tumörceller hittas inuti dessa kärl tyder det på att cancern har en spridningsväg till lymfkörtlar eller avlägsna organ som lungor eller ben. Lymfovaskulär invasion är därför förknippad med en högre risk för metastaser och rapporteras av patologen när den förekommer.

Marginaler

Marginaler avser kanterna på vävnad som avlägsnats under operationen. Vid nasofaryngeal karcinom är kirurgi vanligtvis inte den första behandlingen, så marginaler bedöms vanligtvis endast om en kirurgisk excision eller resektion utförs (till exempel vid återkommande sjukdom eller en begränsad kvarvarande tumör).

En marginal anses positiv när cancerceller finns vid vävnadens skurna kant. Detta tyder på att en del tumör kan ha lämnats kvar. En negativ marginal innebär att inga cancerceller syns vid kanten, vilket indikerar att tumören troligen togs bort helt. Vissa rapporter ger också ett mått på avståndet mellan tumören och närmaste marginal, även när alla marginaler är negativa.

Marginalstatus hjälper till att avgöra om ytterligare behandling, såsom strålbehandling eller kemoterapi, kan behövas.

Lymfkörtlar

Lymfkörtlar är små immunorgan som finns i hela kroppen. De filtrerar lymfvätska och fångar bakterier, virus och cancerceller. Nasofaryngealt karcinom sprider sig ofta till lymfkörtlar i nacken.

Cancerceller färdas vanligtvis först till lymfkörtlarna närmast tumören. Lymfkörtlar längre bort kan bli involverade allt eftersom sjukdomen fortskrider. På grund av detta undersöks lymfkörtlar i halsen ofta med bilddiagnostik och kan tas med finnålsaspiration (FNA) eller tas bort under ett kirurgiskt ingrepp som kallas halsdissektion.

Under en halsdissektion avlägsnas lymfkörtlar från olika nivåer av halsen (till exempel nivå 1 till 5). Körtlar på samma sida av tumören beskrivs som ipsilaterala, medan körtlar på motsatt sida definieras som kontralaterala.

Patologen undersöker varje lymfkörtel i mikroskop. En lymfkörtel beskrivs som positiv om den innehåller cancerceller och negativ om den inte gör det. Om cancer förekommer kan rapporten inkludera storleken på den största tumördepån (ibland kallad "fokus" eller "depå") och om extranodal utvidgning observeras. Extranodal utvidgning innebär att cancern har brutit igenom lymfkörtelns kapsel in i den omgivande vävnaden och anses vara ett högrisksymptom.

Fynd av lymfkörtlar är viktiga av två skäl. De används för att fastställa det patologiska lymfkörtelstadiet (pN) och de hjälper till att uppskatta risken för att cancern sprider sig till andra delar av kroppen. Denna information vägleder beslut om ytterligare behandling såsom strålbehandling, kemoterapi eller immunterapi.

Patologiskt stadium

Patologisk stadieindelning beskriver hur långt cancern har spridit sig baserat på vad patologen ser under mikroskopet. För nasofaryngeal karcinom baseras stadieindelningen på TNM-systemet och inkluderar ett tumörstadium (pT) och ett lymfkörtelstadium (pN).

Tumörstadium (pT)

Denna tumör ges ett tumörstadium mellan 1 och 4 baserat på hur långt tumören har spridit sig utanför nasofarynx.

• T1 – Tumören syns endast i nasofarynx, eller så har den bara spridit sig till orofarynx eller näshålan.

• T2 - Tumören har spridit sig utanför nasofarynx in i de mjuka vävnaderna eller musklerna som omger nasofarynxen.

• T3 - Tumören har spridit sig till skallen, bihålorna eller ryggraden.

• T4 – Tumören har spridit sig till ögonen, huvudets stora nerver (kranialnerver), parotiskörteln eller bortom skallen in i kranialhålan (utrymmet som rymmer hjärnan).

Nodalstadium (pN)

Lymfkörtelstadiet (pN) baseras på antalet lymfkörtlar som innehåller tumörceller, storleken på den största tumördepån och de involverade lymfkörtlarnas placering. Stadiet varierar från N0 till N3.

• N0 – Inga tumörceller finns i någon av de undersökta lymfkörtlarna.

• N1 – Tumörceller finns i en eller flera lymfkörtlar, men storleken på varje tumöravlagring är inte större än 6 centimeter.

• N2 – Tumörceller finns i lymfkörtlar på båda sidor av halsen (bilaterala lymfkörtlar), och storleken på varje tumöravlagring är inte större än 6 centimeter.

• N3 – Tumörceller finns i en lymfkörtel, och tumöravlagringen är större än 6 centimeter.

Tillsammans hjälper pT- och pN-stadierna till att bestämma sjukdomens övergripande stadium, vilket används för att planera behandling och uppskatta prognosen.

Vad händer efter diagnosen?

Efter att diagnosen nasofaryngeal karcinom har ställts kommer ditt vårdteam att granska din patologirapport, bildresultat och allmänna hälsa för att skapa en behandlingsplan. Teamet består vanligtvis av en ÖNH-kirurg, medicinsk onkolog, strålbehandlingsonkolog och patolog.

För de flesta patienter är den primära behandlingen strålbehandling, ofta i kombination med kemoterapi. Detta beror på att nasofarynx är svåråtkomligt kirurgiskt och att nasofaryngeala karcinom, särskilt EBV-associerade icke-keratiniserande tumörer, svarar väl på strålbehandling och kemoterapi.

Kirurgi kan övervägas vid ihållande eller återkommande sjukdom i nasofarynx eller hals efter initial behandling. Immunterapi kan vara ett alternativ för patienter med avancerad, återkommande eller metastatisk sjukdom, särskilt när andra behandlingar har blivit ineffektiva.

Du kommer att övervakas med regelbundna uppföljningsbesök, endoskopiska undersökningar av nasofarynx och bilddiagnostiska undersökningar för att kontrollera svaret på behandlingen och upptäcka eventuella återfall. Ditt team kan också överväga blodprover som mäter EBV-DNA-nivåer som en del av uppföljningen i EBV-positiva fall. Att hantera biverkningar som muntorrhet, svårigheter att svälja och hörselförändringar är en viktig del av långtidsvården.

Frågor till din läkare

• Vilken typ av nasofaryngeal karcinom har jag (icke-keratiniserande, keratiniserande eller basaloid), och är det associerat med EBV?

• Testades min tumör för EBER, och vad blev resultaten?

• Hur avancerad är min cancer, och vilka är mina tumörstadier (pT) och lymfkörtelstadier (pN)?

• Var lymfkörtlar involverade, och sågs extranodal utvidgning?

• Vilka behandlingar rekommenderar du (strålbehandling, kemoterapi, kirurgi, immunterapi), och i vilken ordning kommer de att ges?

• Hur kommer behandlingen att påverka min andning, sväljning, hörsel och livskvalitet?

• Hur kommer mitt svar på behandlingen att övervakas, och hur ofta kommer jag att behöva uppföljningsbesök och skanningar?

• Finns det kliniska prövningar eller nyare behandlingar tillgängliga som kan vara lämpliga för mig?