Urotelcancer

av Jason Wasserman MD PhD FRCPC och Zuzanna Gorski MD
Januari 4, 2024

Uroteliala karcinom är en typ av cancer som börjar i en del av kroppen som kallas urinvägarna. Urinvägarna inkluderar urinblåsan, urinledarna, urinröret och njurarna. Det är den vanligaste typen av cancer i urinblåsan. Denna typ av cancer uppstår ibland från en icke-invasiv typ av cancer som kallas urotelialt karcinom in situ.

Den här artikeln hjälper dig att förstå din diagnos och din patologirapport för uroteliala karcinom.

Urinvägarna

Urinvägarna är ett system som är utformat för att hjälpa till att avlägsna avfall och överflödigt vatten från kroppen genom produktion av urin. Urinvägarna inkluderar njurar, urinledare, urinblåsa och urinrör. Urin som bildas i njurarna rinner in i urinblåsan via urinledarna. Blåsan lagrar urinen tills den släpps ut från kroppen via urinröret. Den inre ytan av hela urinvägarna är fodrad av specialiserade urotelceller som bildar en barriär som kallas urotelet.

Vad orsakar urotelial karcinom?

Studier har visat att en mängd olika toxiner, mediciner och infektioner är förknippade med en ökad risk för att utveckla urotelial karcinom. Toxiner som kan orsaka denna typ av cancer inkluderar tobaksrök, opium, bensidinbaserade färgämnen, aromatiska aminer, arsenik och aristolochic syra som produceras av Aristolochia-växter (som vanligtvis används i växtbaserade läkemedel). Kronisk (långsiktig) inflammation i urinblåsan orsakad av infektioner som Schistosoma haematobium, förlängd kvarvarande kateter och vissa medicinska behandlingar inklusive strålning mot bäckenet och kemoterapi med klornafazin eller cyklofosfamid har också visat sig öka risken för att utveckla denna typ av cancer.

Vilka genetiska syndrom är förknippade med en ökad risk att utveckla urotelialt karcinom?

Risken för att utveckla urotelial karcinom är ökad vid både Lynch syndrom och Costello syndrom. Hos personer med Lynch syndrom tenderar tumörerna att utvecklas i den övre delen av urinvägarna, till exempel njurarna eller urinledarna. Personer med Costellos syndrom är mer benägna att utveckla en tumör i urinblåsan.

Vilka är symtomen på urotelial karcinom?

Symtom på uroteliala karcinom inkluderar blod i urinen, smärta vid urinering eller behovet av att kissa oftare. Stora tumörer eller de som börjar i urinledarna kan blockera urinflödet vilket kan leda till rygg- eller buksmärtor.

Urotelcancer

Urothelial carcinom börjar från urotelceller finns normalt i urothelium, ett tunt lager av vävnad som täcker insidan av urinvägarna. Även om denna tumör oftast finns i urinblåsan, kan den uppstå var som helst längs med urinvägarna.

När tumören växer sprids tumörcellerna in i vävnadslagren under urotelet. Dessa lager inkluderar lamina propria, muscularis propria, fett och serosa. Din patolog kommer att försöka avgöra hur långt tumörcellerna har spridit sig in i vävnadslagren under urotelet och den djupaste nivån av invasion kommer ofta att beskrivas i din patologirapport. Denna information är mycket viktig eftersom den används för att bestämma det patologiska tumörstadiet (pT) och eftersom tumörer som invaderar djupare in i den omgivande vävnaden är mer benägna att spridas till andra delar av kroppen. Djupet av invasionen kan också påverka de behandlingsalternativ som finns tillgängliga för dig.

Hur ställs denna diagnos?

Diagnosen ställs vanligtvis genom att titta på ett urinprov i mikroskop. Diagnosen kan också ställas efter att ett litet vävnadsprov avlägsnats från urinvägarna under en procedur som kallas a biopsi. Efter att diagnosen ställts avlägsnas vanligtvis hela tumören i en procedur som kallas transuretral resektion (TURBT). För större tumörer som involverar urinblåsan eller njuren kan en del av eller hela organet behöva avlägsnas i en procedur som kallas en resektion.

Tumörklass

Patologer delar upp uroteliala karcinom i två grader – låggradig och höggradig – baserat på hur tumörcellerna ser ut när de undersöks i mikroskop. Trots detta anses de allra flesta tumörer vara höggradiga eftersom tumörcellerna ser väldigt onormala ut jämfört med friska urotelceller. Däremot består låggradiga tumörer av celler som ser mer ut som normala urotelceller Graden är viktig eftersom höggradiga tumörer är mer aggressiva cancerformer som är mer benägna att återväxa efter behandling och sprida sig till lymfkörtlar och andra delar av kroppen.

Squamous differentiering

Skivepitelartad differentiering i uroteliala karcinom innebär att några av cellerna i tumören har förändrats för att se ut som den specialiserade skivepitelceller som normalt finns i huden. Upp till 40 % av dessa tumörer kommer att uppvisa skivepitel-differentiering.

Glandulär differentiering

Körteldifferentiering i urotelialt karcinom innebär att några av cellerna i tumören har börjat ansluta till runda strukturer som kallas ollon. Körtlarna kan se ut som de körtlar som normalt finns i kolon.

Varianter av urotelialt karcinom

En variant av uroteliala karcinom är en tumör som är uppbyggd av celler som växer eller klibbar ihop på ett sätt som gör att tumören ser annorlunda ut än den typiska (eller konventionella) typen av uroteliala karcinom. Varianter är viktiga eftersom vissa varianter, såsom mikropapillär, plasmacytoid, sarcomatoid och dåligt differentierade, är aggressiva tumörer som är mer benägna att sprida sig till andra delar av kroppen. De vanligaste varianterna beskrivs i avsnitten nedan.

Mikropapillärt urotelialt karcinom

Mikropapillärt urotelial karcinom består av tumörceller kopplade till att bilda mycket små fingerliknande projektioner som patologer beskriver som "mikropapillära". Grupperna av tumörceller finns ofta i öppna utrymmen som kallas "lacuner". Den mikropapillära varianten anses vara en aggressiv variant som snabbt sprider sig till lymfkörtlar och andra delar av kroppen.

Kapslad urotelial karcinom

Kapslad uroteliala karcinom består av tumörcellerna som är kopplade till små grupper som kallas "bon". Eftersom tumörcellers bon kan se väldigt lika ut som normala strukturer som finns i urinblåsan, kan det vara svårt för din patolog att diagnostisera denna variant på ett litet vävnadsprov som t.ex. biopsi.

Tubulärt och mikrocystiskt urotelialt karcinom

Tubulärt urotelial karcinom och mikrocystiskt urotelialt karcinom ser likadana ut när de undersöks under mikroskop och betraktas vanligtvis som en enda variant. Tumörcellerna i denna variant ansluter till små runda strukturer som kallas "tubuli" eller "mikrocyster".

Stort kapslat urotelialt karcinom

Stort kapslat uroteliala karcinom består av tumörceller kopplade till att bilda stora grupper av celler som kallas bon. Som namnet antyder är bon i varianten "stora kapslade" större än bona i varianten "kapslade". Den stora kapslade varianten anses vara en aggressiv variant som vanligtvis växer utanför urinblåsan och sprider sig till lymfkörtlar och andra delar av kroppen.

Plasmacytoid urotelial karcinom

Plasmacytoida urotelial karcinom består av tumörceller som ser väldigt lika ut som immunceller som kallas plasmaceller. Till skillnad från andra varianter håller tumörcellerna i plasmacytoidvarianten inte ihop när tumören växer. Patologer beskriver detta tillväxtmönster som "discohesive". Plasmacytoidvarianten anses vara en aggressiv variant som vanligtvis växer utanför urinblåsan och sprider sig till lymfkörtlar och andra delar av kroppen.

Sarcomatoid urotelialt karcinom

Sarcomatoid urotelial karcinom består av tumörceller som liknar en typ av cancer som kallas sarkom. Den sarkomatoida varianten är en aggressiv variant som vanligtvis sprider sig till andra delar av kroppen inklusive lungorna och benen. Ibland kan tumörcellerna i den sarkomatoida varianten se ut som de celler som normalt finns i ben, muskler, brosk eller blodkärl. Detta kallas heterolog differentiering och tumörer som visar heterolog differentiering är förknippade med en sämre prognos än de som inte visar denna förändring.

Lymfoepiteliom-liknande urotelial karcinom

Lymfoepiteliom-liknande urotelial karcinom består av tumörceller som ser väldigt annorlunda ut än normalt urotelceller. Tumörcellerna beskrivs ofta som odifferentierad eftersom de inte ser ut som någon normal celltyp. I denna variant är tumörcellerna ofta omgivna av immunceller som kallas lymfocyter.

Klarcellsuroteliala karcinom

Klarcellsuroteliala karcinom består av tumörceller fyllda med ett material som kallas glykogen som ger tumörcellerna ett "tydligt" utseende när de undersöks under mikroskop.

Dåligt differentierat urotelialt karcinom

Dåligt differentierat urotelial karcinom består av tumörceller som ser väldigt annorlunda ut än de urotelceller som normalt finns i urinvägarna. Patologer behöver ofta utföra ett test som kallas immunohistokemi för att bekräfta att cellerna har sitt ursprung i urinblåsan och för att ställa diagnosen.

Lymfovaskulär invasion

Lymfovaskulär invasion uppstår när cancerceller invaderar ett blodkärl eller lymfatisk kanal. Blodkärl, tunna rör som transporterar blod genom hela kroppen, kontrasterar med lymfatiska kanaler, som bär en vätska som kallas lymfa istället för blod. Dessa lymfatiska kanaler ansluter till små immunorgan som kallas lymfkörtlar, utspridda över hela kroppen. Lymfovaskulär invasion är viktig eftersom den gör det möjligt för cancerceller att spridas till andra kroppsdelar, inklusive lymfkörtlar eller lungorna, via blodet eller lymfkärlen.

Lymfkörtlar

Lymfkörtlar är små immunorgan som finns i hela kroppen. Cancerceller kan spridas från en tumör till lymfkörtlar genom små lymfkärl. Av denna anledning tas lymfkörtlar vanligtvis bort och undersöks under ett mikroskop för att leta efter cancerceller. Förflyttning av cancerceller från tumören till en annan del av kroppen, såsom en lymfkörtel, kallas en metastas.

Cancerceller sprids vanligtvis först till lymfkörtlar nära tumören även om lymfkörtlar långt borta från tumören också kan vara involverade. Av denna anledning är de första lymfkörtlarna som tas bort vanligtvis nära tumören. Lymfkörtlar längre bort från tumören tas vanligtvis bara bort om de är förstorade och det finns en hög klinisk misstanke om att det kan finnas cancerceller i lymfkörteln.

Om några lymfkörtlar togs bort från din kropp kommer de att undersökas i mikroskop av en patolog och resultatet av denna undersökning kommer att beskrivas i din rapport. "Positiv" betyder att cancerceller hittades i lymfkörteln. "Negativ" betyder att inga cancerceller hittades. Om cancerceller hittas i en lymfkörtel kan storleken på den största gruppen cancerceller (ofta beskrivits som "fokus" eller "deposition") också inkluderas i din rapport. Extranodal förlängning innebär att tumörcellerna har brutit igenom kapseln på utsidan av lymfkörteln och spridit sig in i den omgivande vävnaden.

Undersökningen av lymfkörtlar är viktig av två skäl. Först används denna information för att bestämma det patologiska nodalstadiet (pN). För det andra, att hitta cancerceller i en lymfkörtel ökar risken för att cancerceller kommer att hittas i andra delar av kroppen i framtiden. Som ett resultat kommer din läkare att använda denna information när den beslutar om ytterligare behandling såsom kemoterapi, strålbehandling eller immunterapi krävs.

Marginaler

Inom patologi hänvisar en marginal till kanten av vävnad som tas bort under tumörkirurgi. Marginalstatusen i en patologirapport är viktig då den indikerar om hela tumören tagits bort eller om en del lämnats kvar. Denna information hjälper till att fastställa behovet av ytterligare behandling.

Patologer bedömer vanligtvis marginaler efter ett kirurgiskt ingrepp som en excision or resektion, som syftar till att ta bort hela tumören. Marginaler utvärderas vanligtvis inte efter en biopsi, som tar bort endast en del av tumören. Antalet rapporterade marginaler och deras storlek – hur mycket normal vävnad som finns mellan tumören och skärkanten – varierar beroende på vävnadstyp och tumörplacering.

Patologer undersöker marginalerna för att kontrollera om tumörceller finns vid vävnadens skärkant. En positiv marginal, där tumörceller hittas, tyder på att viss cancer kan finnas kvar i kroppen. Däremot antyder en negativ marginal, utan tumörceller vid kanten, att tumören avlägsnades helt. Vissa rapporter mäter även avståndet mellan de närmaste tumörcellerna och marginalen, även om alla marginaler är negativa.

Patologiskt stadium

Det patologiska stadiet för urotelialt karcinom är baserat på TNM-stadiesystemet, ett internationellt erkänt system skapat av Amerikanska gemensamma kommittén för cancer. Detta system använder information om den primära tumören (pT), lymfkörtlar (pN) och avlägsen metastatisk sjukdom (pM) för att bestämma det fullständiga patologiska stadiet (pTNM). Din patolog kommer att undersöka den inlämnade vävnaden och ge varje del ett nummer. I allmänhet innebär ett högre antal en mer avancerad sjukdom och en värre prognos.

Tumörstadium (pT)

Uroteliala karcinom ges ett tumörstadium från 1 till 4 baserat på invasionsdjupet.

• T1 - Tumörcellerna har kommit in i lamina propria strax under urothelium.
• T2 - Tumörcellerna har spridit sig in i muscularis propria.
• T3 - Tumörcellerna finns i den perivesiska mjukvävnaden.
• T4 - Tumörcellerna har invaderat omgivande organ som prostata, livmodern eller bäckenväggen.â € <

Nodalstadium (pN)

Uroteliala karcinom ges ett nodalstadium mellan 0 och 3 baserat på antalet lymfkörtlar som innehåller cancerceller och placeringen av dessa lymfkörtlar.

• N0 - Inga tumörceller ses i någon av de undersökta lymfkörtlarna.
• N1 - Tumörceller finns i en lymfkörtel i bäckenet.
• N2 - Tumörceller finns i mer än en lymfkörtel i bäckenet.
• N3 - Tumörceller finns i de vanliga iliaka lymfkörtlarna som ligger utanför bäckenet.
• NX - Inga lymfkörtlar skickades för patologisk undersökning.

Om den här artikeln

Den här artikeln skrevs av läkare för att hjälpa dig att läsa och förstå din patologirapport. Kontakta oss om du har några frågor om den här artikeln eller din patologirapport. Läsa den här artikeln för en mer allmän introduktion till delarna av en typisk patologirapport.

Andra hjälpsamma resurser

Atlas av patologi