Arias-Stella-reaktionen är en icke-cancerös förändring som vanligtvis ses i vävnaden som kantar livmodern (endometrium) eller äggledaren. Det uppstår som svar på graviditet eller vissa hormonmediciner. Cellerna blir större och verkar ibland ovanliga när de undersöks i mikroskop. Reaktionen är uppkallad efter patolog som först beskrev det.
Arias-Stella-reaktionen är oftast förknippad med graviditet. Det kan också ses vid andra tillstånd där vissa hormoner, särskilt progesteron, är förhöjda. Dessa tillstånd inkluderar utomkvedshavandeskap, molära graviditeter eller till och med hormonella behandlingar.
Arias-Stella-reaktionen orsakas av effekterna av progesteron, ett hormon som spelar en nyckelroll under graviditeten. Progesteron signalerar cellerna att växa och förbereder livmoderns slemhinna för en potentiell graviditet. Dessa förändringar kan ibland få cellerna att se ovanliga ut när de undersöks under ett mikroskop.
Arias-Stella-reaktionen anses vara ett normalt svar på hormonella förändringar, särskilt under graviditet. Det är inte en sjukdom eller ett tecken på cancer. Men dess närvaro i specifika sammanhang, som utanför graviditeten, kan få läkare att leta efter andra underliggande tillstånd.
Arias-Stella-reaktionen ses oftast i livmoderns slemhinna (endometrium). Det kan dock också hittas i andra områden som utsätts för höga nivåer av progesteron, såsom äggledarna, vid utomkvedshavandeskap.
Arias-Stella-reaktionen diagnostiseras genom att undersöka ett vävnadsprov under ett mikroskop. Detta prov erhålls vanligtvis under a biopsi eller curettage. A patolog letar efter specifika förändringar i cellerna, såsom deras större storlek och ovanliga utseende, som är karakteristiska för Arias-Stella-reaktionen. Patologen tar också hänsyn till det kliniska sammanhanget, såsom en nyligen genomförd graviditet eller hormonbehandling, för att bekräfta diagnosen.
Under mikroskopet visar Arias-Stella-reaktionen celler som är större än normalt med mycket cytoplasman (materialet inuti cellen som omger kärna). Kärnorna i dessa celler kan verka oregelbundna eller ha ett "utrensat" utseende. Patologer känner igen dessa egenskaper som en del av ett normalt svar på hormonell stimulering.