Mutation



A mutation är en förändring i en gen, som är en bit av DNA som ger instruktioner för hur en cell ska fungera. I en molekylär patologirapport betyder ordet "mutation" att det har skett en genetisk förändring i tumörens DNA. Vissa mutationer är ofarliga, medan andra kan bidra till cancerutveckling eller påverka hur tumören svarar på behandling.

Varför uppstår mutationer?

Mutationer kan uppstå av många anledningar. Ibland händer de av en slump när celler gör misstag när de kopierar sitt DNA. Miljöfaktorer, som exponering för skadliga kemikalier eller strålning, kan också skada DNA och orsaka mutationer. Ärvda mutationer, som överförs från föräldrar, finns från födseln, medan andra, känd som somatiska mutationer, utvecklas över tid.

Vad händer med en cell efter en mutation?

Vissa mutationer kanske inte påverkar cellen alls, och cellen fortsätter att fungera normalt. Andra mutationer kan störa hur cellen beter sig, få den att växa snabbare, ignorera signaler för att sluta dela sig eller undvika den normala processen med celldöd. Om tillräckligt många skadliga mutationer ackumuleras kan cellen bli cancerös och dela sig okontrollerat.

Hur orsakar mutationer cancer?

Vissa mutationer påverkar gener som är involverade i att kontrollera celltillväxt. Dessa kan leda till att celler delar sig för snabbt eller motstår normala signaler för att sluta växa. Mutationer i nyckelgener, som de som reparerar skadat DNA eller kontrollerar cellcykeln, kan ge cancerceller en överlevnadsfördel. Om dessa mutationer sprids till andra celler kan de bilda en tumör.

Orsakar alla mutationer cancer?

Nej, alla mutationer leder inte till cancer. Vissa mutationer är ofarliga och har ingen inverkan på hur en cell fungerar. Dessa kallas benigna mutationer. Andra kanske bara något ändrar en cells beteende utan att orsaka sjukdom. Cancer uppstår när mutationer ackumuleras i specifika kritiska gener, vilket stör de normala kontrollsystemen som håller cellerna friska och balanserade.

Vad betyder det om en mutation beskrivs som onkogen?

En mutation kallas onkogen om det bidrar till utvecklingen av cancer. Termen kommer från ordet onkogen, som hänvisar till en gen som, när den är muterad, driver okontrollerad celltillväxt. Onkogena mutationer är avgörande för att omvandla normala celler till cancerceller och riktas ofta mot specifika cancerbehandlingar.

Hur testar patologer för mutationer?

Patologer använder flera metoder för att hitta mutationer i tumörceller. De viktigaste testmetoderna inkluderar:

  • Nästa generations sekvensering (NGS): NGS tillåter patologer att sekvensera flera gener samtidigt för att upptäcka ett brett spektrum av mutationer. Detta är ett kraftfullt verktyg för personlig cancerbehandling.
  • Polymeraskedjereaktion (PCR): PCR amplifierar specifika segment av DNA för att leta efter kända mutationer. Det är särskilt användbart när du riktar in dig på små intressanta regioner.
  • Sanger Sequencing: En äldre men fortfarande pålitlig metod för att sekvensera mindre regioner av DNA, till hjälp för att upptäcka kända mutationer.
  • Immunhistokemi (IHC): IHC letar efter proteiner som påverkas av specifika mutationer. Det kan till exempel visa om en tumör producerar för mycket protein på grund av en muterad gen.

Resultaten av dessa tester kommer att inkluderas i patologirapporten, antingen bekräftar närvaron av en mutation eller anger att ingen mutation hittades. Om en specifik mutation upptäcks kommer rapporten att namnge de inblandade generna.

Här är ett exempel på hur ett mutationsresultat kan visas i en molekylär patologirapport:

Test: Nästa generations sekvenseringspanel (NGS).
Resultat: Positivt för IDH1 mutation (R132H)

tolkning: En mutation upptäcktes i IDH1 aminosyran i position 132 från arginin (R) till histidin (H). Denna mutation finns ofta i gliom och vissa andra tumörer och spelar en roll i tumörutvecklingen genom att förändra hur celler bearbetar energi. Tumörer med denna mutation kan svara på specifika riktade terapier, såsom ivosidenib.

I det här exemplet identifierar rapporten en mutation i IDH1 genen, som producerar ett onormalt protein som kan leda till cancertillväxt. R132H-mutationen är en specifik förändring i genen, som ofta ses i gliom (en typ av hjärntumör). Att veta att tumören har denna mutation hjälper till att styra behandlingen eftersom vissa riktade läkemedel, som ivosidenib, är utformade för att blockera effekterna av detta muterade protein. Ett positivt resultat kan ge viktig information om prognos och potentiella behandlingsalternativ.

Vilka är de vanligaste mutationerna och de cancerformer som är förknippade med dem?

Nedan är en lista över några vanliga mutationer och de cancerformer där de ofta förekommer:

  • TP53: Finns i bröst-, ovarie- och kolontumörer.
  • KRAS: Ses vid lungcancer, bukspottkörtelcancer och tjocktarmscancer.
  • EGFR: Vanligt vid lungcancer och glioblastom.
  • BRAF: Finns i melanom, sköldkörtel- och kolontumörer.
  • IDH1/IDH2: Förknippas med gliom och leukemier.
  • ALK: Finns vid lungcancer och vissa lymfom.
  • HER2 (ERBB2): Finns i bröst- och magtumörer.
  • FLT3: Ofta muterad vid akut myeloid leukemi.
  • NPM1: Ses vid akut myeloid leukemi.
  • JAK2: Förekommer vid myeloproliferativa sjukdomar.
  • PTEN: Vanligt vid endometrie- och bröstcancer.
  • RÖTA: Finns i sköldkörtelcancer och multipel endokrin neoplasi.
  • TRÄFFADE: Ses i njur- och lungtumörer.
  • CTNNB1: Finns i levercancer och vissa endometrietumörer.
  • PIK3CA: Vanlig vid bröst-, kolon- och endometriecancer.
  • MYC: Finns i Burkitt lymfom och andra aggressiva cancerformer.
  • GNAQ/GNA11: Finns i uvealt melanom.
  • CDKN2A: Ses vid bukspottkörtelcancer och melanom.
  • MLH1/MSH2: Kopplad med Lynch syndrom och tjocktarmscancer, endometrie och magcancer.
  • NOTCH1: Finns i T-cellsleukemier.
  • TERT-promotor: Ses vid glioblastom och sköldkörtelcancer.
  • SMAD4: Vanligt vid pankreascancer och kolorektal cancer.
  • NF1: Förknippas med neurofibromatos och gliom.
  • RB1: Ses vid retinoblastom och småcellig lungcancer.
  • FOXL2: Finns i ovariegranulosacelltumörer.
  • UTRUSTNING: Ses vid gastrointestinala stromala tumörer (GIST).
  • PDGFRA: Vanlig vid gastrointestinala stromala tumörer (GIST).
  • EZH2: Finns i follikulärt lymfom.
  • IDH1/2: Ses vid akut myeloid leukemi och gliom.
  • TET2: Förekommer vid myelodysplastiska syndrom.
  • SRSF2: Finns vid myelodysplastiska syndrom och kronisk myelomonocytisk leukemi.
  • ASXL1: Vanlig vid kroniska myeloida neoplasmer.
  • DNMT3A: Ses vid akut myeloid leukemi.
  • RUNX1: Förknippas med leukemi.
  • GATA2: Samband med ärftliga hematologiska störningar.
  • ETV6: Finns i leukemier och lymfom.
  • CCND1: Förknippas med mantelcellslymfom.
  • FGFR3: Ses vid urinblåsa och livmoderhalscancer.
  • KMT2A: Samband med akut leukemi.
  • CIC: Finns i sällsynta hjärntumörer.

Varje mutation spelar en betydande roll i de cancerformer där de finns. Att identifiera dem bekräftar diagnosen och hjälper läkare att välja terapier som är särskilt utformade för att rikta in sig på dessa genetiska förändringar.

Relaterade artiklar om MyPathologyReport

Biomarkörer för cancer
fusion
A+ A A-