av Jason Wasserman MD PhD FRCPC
Maj 4, 2022
Rabdomyosarkom är en typ av cancer som består av omogna muskelceller. Det är en del av en grupp cancerformer som kallas sarkom. Rabdomyosarkom kan börja var som helst i kroppen där skelettmuskelceller normalt finns. De vanligaste platserna för rabdomyosarkom inkluderar huvud och nacke, armar och ben, urinblåsa, bål (bröst och buk) och runt ögat. De flesta rabdomyosarkom förekommer hos barn även om de också kan förekomma hos vuxna.
Patologer delar in rabdomyosarkom i fyra typer baserat på hur cellerna ser ut när de undersöks i mikroskop och de molekylära förändringarna inuti tumörcellerna.
De fyra typerna av rabdomyosarkom är:
Den första diagnosen rabdomyosarkom ställs vanligtvis efter att ett litet prov av tumören tagits bort i en procedur som kallas en biopsi. Biopsivävnaden skickas sedan till en patolog som undersöker den under ett mikroskop. Ytterligare tester som t.ex. immunohistokemi och fluorescens in situ hybridisering (FISH) kan också utföras för att bekräfta diagnosen.
Efter att en patolog ställt diagnosen rabdomyosarkom behandlas patienter ofta först med kemoterapi och/eller strålbehandling följt av kirurgi. Tumören avlägsnas sedan helt som en resektion prov och skickas till patologi för undersökning.
immunohistokemi är ett speciellt test som gör att patologer kan leta efter specifika typer av proteiner inuti celler. Patologer använder resultaten av detta test för att fastställa cellens funktion och var i kroppen cellen kom ifrån. När immunhistokemi utförs på rabdomyosarkom är tumörcellerna typiskt sett positiva för muskelmarkörer som t.ex. desminmyogenin och MyoDl.
Alveolärt rabdomyosarkom innehåller ofta en genetisk förändring som kallas en translokation. Denna genetiska förändring resulterar i att PAX3- eller PAX7-genen kombinerar FOXOA1-, NCOA1- eller AFX-genen. Patologer testar för dessa translokationer genom att utföra antingen fluorescens in situ hybridisering (FISH) eller nästa generations sekvensering (NGS) på en bit av vävnaden från tumören. Om du fick diagnosen alveolärt rabdomyosarkom, kommer din rapport att säga vilket test som utfördes och vilken translokation som hittades i tumören.
Eftersom de andra typerna av rabdomyosarkom (embryonal, pleomorf och spindel/sklerosering) vanligtvis inte har translokationer, kan inga ytterligare molekylära test ha utförts om du fick diagnosen en av dessa typer av tumörer.
Patologer delar in pleomorft rabdomyosarkom och spindelcell/skleroserande rabdomyosarkom i tre grader baserat på ett system som skapats av den franska federationen för cancercenter Sarcoma Group (FNCLCC). Detta system använder tre mikroskopiska egenskaper för att bestämma tumörgraden: differentiering, mitotiskt antal och nekros. Dessa funktioner förklaras mer i detalj nedan. Graden kan bestämmas först efter att ett prov av tumören har undersökts i mikroskop. Embryonala och alveolära rabdomyosarkom ges inget betyg.
Poäng (från 0 till 3) tilldelas för var och en av de mikroskopiska egenskaperna (0 till 3) och det totala antalet poäng bestämmer slutbetyget för tumören. Enligt detta system kan pleomorft rabdomyosarkom och spindelcell/skleroserande rabdomyosarkom vara antingen låg- eller höggradiga tumörer. Höggradiga tumörer (grad 2 och 3) är förknippade med ett värre prognos.
Poäng kopplade till varje betyg:
Mikroskopiska egenskaper som används för att bestämma betyget:
Tumörstorleken är viktig eftersom tumörer mindre än 5 cm är mindre benägna att sprida sig till andra delar av kroppen och är förknippade med en bättre prognos. Tumörstorlek används också för att bestämma det patologiska tumörstadiet (se Patologiskt stadium nedan).
De flesta rabdomyosarkom börjar inuti en muskel, men tumören kan växa in i andra organ eller vävnader utanför muskeln. Detta kallas tumörförlängning. Din patolog kommer att undersöka prover av de omgivande organen och vävnaderna under mikroskopet för att leta efter tumörceller. Eventuella omgivande organ eller vävnader som innehåller tumörceller kommer att beskrivas i din rapport.
Nerver är som långa trådar som består av grupper av celler som kallas neuroner. Nerver finns över hela kroppen och de är ansvariga för att skicka information (som temperatur, tryck och smärta) mellan din kropp och din hjärna. Perineural invasion är en term som patologer använder för att beskriva tumörceller fästa vid en nerv. Perineural invasion är viktig eftersom tumörceller som har blivit fästa vid en nerv kan växa längs nerven och in i omgivande vävnader. Detta ökar risken för att tumören återväxer efter behandling.
Blod rör sig runt i kroppen genom långa tunna rör som kallas blodkärl. En annan typ av vätska som kallas lymfa som innehåller avfall och immunceller rör sig runt i kroppen genom lymfatiska kanaler. Termen lymfvaskulär invasion används för att beskriva tumörceller som finns inuti ett blodkärl eller lymfatisk kanal. Lymfovaskulär invasion är viktig eftersom när tumörcellerna väl är inne i ett blodkärl eller lymfatisk kanal kan de metastaserar (spridning) till andra delar av kroppen som t.ex lymfkörtlar eller lungorna.
A marginal är någon vävnad som skärs av kirurgen för att ta bort tumören från din kropp. Beroende på vilken typ av operation du har genomgått kan marginalerna inkludera ben, muskler, blodkärl och nerver som klippts för att ta bort tumören från din kropp. Marginaler beskrivs först i din rapport efter att hela tumören har tagits bort.
En negativ marginal betyder att inga tumörceller sågs vid någon av de skurna kanterna av vävnad. En marginal kallas positiv när det finns tumörceller vid kanten av den skurna vävnaden. En positiv marginal är förknippad med en högre risk att tumören återkommer på samma plats efter behandling.
Om du har fått diagnosen rabdomyosarkom på en biopsikan du erbjudas kemoterapi och/eller strålbehandling före operationen för att ta bort din tumör. Om du har fått någon av dessa behandlingar före din operation kommer din patolog att undersöka all vävnad som skickas till patologin för att se hur mycket av tumören som fortfarande lever (livskraftig).
Det finns olika system som används för att beskriva behandlingseffekterna för rabdomyosarkom. Vanligtvis kommer din patolog att beskriva andelen tumör som är död. Patologer använder ordet nekros för att beskriva död (icke-livskraftig) tumör.
En tumör som visar 90% eller mer terapisvar (vilket innebär att 90% av tumören är död och 10% eller mindre av tumören fortfarande lever) anses vara ett bra svar på terapin och är associerad med en bättre prognos.
Lymfkörtlar är små immunorgan som finns i hela kroppen. Cancerceller kan resa från tumören till en lymfkörtel genom lymfatiska kanaler belägna i och runt tumören (se Lymfovaskulär invasion ovan). Förflyttning av cancerceller från tumören till en lymfkörtel kallas lymfkörtel metastas.
Många cancerformer kan spridas till lymfkörtlar, men rabdomyosarkom gör detta mycket sällan. Om lymfkörtlar var en del av operationen för att ta bort din tumör, kommer din patolog att bedöma dem under mikroskopet och rapportera om de är involverade av tumör.
Det patologiska stadiet för rabdomyosarkom är baserat på TNM -system, ett internationellt erkänt system som ursprungligen skapades av Amerikanska gemensamma kommittén för cancer. TNM -systemet använder information om primären tumör (T), lymfkörtlar (N) och avlägsen metastatisk sjukdom (M) för att bestämma det fullständiga patologiska stadiet (pTNM). Din patolog kommer att undersöka den inlämnade vävnaden och ge varje del ett nummer. I allmänhet betyder ett högre antal mer avancerad sjukdom och en sämre prognos.
Ytterligare information, inklusive tumörens placering och operationen, används för barn som diagnostiserats med embryonal, alveolär eller spindelcell/skleroserande rabdomyosarkom. All denna information kombineras sedan för att bestämma risken för att cancer kommer tillbaka i framtiden.
Metoden för att bestämma tumörstadiet beror på kroppens område. Till exempel kommer en 5 centimeter tumör som börjar i nacken att ges ett annat tumörstadium än en tumör som börjar djupt bak i buken (retroperitoneum). Men på de flesta kroppsplatser inkluderar tumörstadiet tumörstorleken och om tumören har vuxit till omgivande kroppsdelar.
Rhabdomyosarkom ges ett nodalstadium på 0 eller 1 baserat på närvaron av tumörceller i en lymfkörtel. Om inga tumörceller ses i någon av de undersökta lymfkörtlarna är nodalstadiet N0. Om tumörceller ses i någon av de undersökta lymfkörtlarna blir nodalstadiet N1.
Rhabdomyosarkom ges ett metastaserande stadium på 0 eller 1 baserat på närvaron av tumörceller på ett avlägset ställe i kroppen (till exempel lungorna). Metastaseringsstadiet kan endast fastställas om vävnad från ett avlägset ställe lämnas in för patologisk undersökning. Eftersom denna vävnad sällan förekommer kan det metastaserande stadiet inte fastställas och anges som MX.