
Nukleoler (singular: nukleoler) är små, runda strukturer som finns inuti cellkärnan i de flesta celler. De består av proteiner och en speciell typ av genetiskt material som kallas RNA. Nukleolernas huvudsakliga uppgift är att producera och sätta ihop komponenter som behövs för att bygga ribosomer. Ribosomer är viktiga strukturer som hjälper celler att tillverka proteiner. Friska, aktivt växande celler har ofta synliga nukleoler, eftersom dessa celler behöver många proteiner för att fungera korrekt.
Patologer undersöker nukleoler genom att titta noga på celler i mikroskop. Vävnadsprover färgas vanligtvis med speciella färgämnen, såsom hematoxylin och eosin (H&E), för att tydligt visualisera nukleolerna. Under mikroskopet framträder nukleolerna vanligtvis som små, runda fläckar i cellkärnan som färgas mörkblå eller lila med hematoxylin. Patologer tittar på antalet, storleken, formen och framträdandet av nukleolerna för att förstå hur aktiv eller onormal en cell kan vara.
Utseendet på nukleoler kan ge viktiga ledtrådar om cellernas hälsa och beteende. Friska celler har vanligtvis små, diskreta nukleoler. Celler som är mycket aktiva, delar sig snabbt eller reagerar på stress utvecklar dock ofta större och mer synliga nukleoler. Cancerceller har ofta större, fler och mer framträdande nukleoler eftersom de växer och delar sig mycket snabbt, vilket kräver kontinuerlig proteinproduktion.
Vid många cancerformer ägnar patologer särskild uppmärksamhet åt förändringar i nukleolerna eftersom dessa förändringar kan tyda på aggressiva eller snabbt växande tumörer. Större eller ovanligt formade nukleoler kan tyda på en högre grad av cancer, vilket innebär att tumören kan vara mer aggressiv och kräva mer intensiv behandling.
Vissa virusinfektioner kan också påverka nukleolerna. Virus kan ändra storleken eller formen på nukleolerna när de tar kontroll över cellens maskineri för att replikera sig själva. Att känna igen dessa virusförändringar hjälper patologer att identifiera infektioner och vägleda lämpliga behandlingar.